En mörk dag i september.

Människan tyckte jag var lite långhårig och grinig.

Jag tyckte hon var en oförskämd slyngel och kastade lite med min snygga lugg för att hon skulle fatta.
Men hon plockade upp mig och körde igång sin maskin som klipper bort min snygghet. Mot min vilja blev jag sedan nedrakad till bara underkläderna utan att kunna göra nåt förutom att högt klaga om dagens ungdom..

Det hände för några veckor sedan men jag har inte orkat prata om det förrän nu. Bara kolla in bilderna nedanför så förstår ni..

// Leo

Titta vad hon har gjort!

Det här är min sura blick.

Muta!? Vid en kris som den här funkar inte ens elefanter!

Ja kanske en liten bit då, men jag kommer stirra på dig argt!

Änglar och demoner.

Trion med sångrösterna har också fått vara modeller på filten men lite jobbigt var det allt för dom även om Constantin fick vara tryggheten när den hemska människan for runt och fotade.
Han lyckas på något sätt vara jättetuff och superfjantig på samma gång och han påminner mycket om hur Enzo var förut.
Enzo som nu är tryggheten själv och sitter lugnt kvar och myser när man klappar. Om det beror på ålder, buren eller sin förra partner Viggo kan jag inte vara säker på men i vilket fall så är han numera cool med stort C.

Constantin hämtar numera mat från handen och Lillith som är lite av en gourmet lärde sig snabbt att om Constantin vågar hämta så vågar hon. Hon gör sig så lång som möjligt och ser till att rumpan är i tryggt förvar men hon hämtar själv från hemska handen.
Yvetta vägrar fortfarande utan går fräckt fram till Lillith som inte vågar säga ifrån och tar det goda från henne istället. Med en föraktfull blick på den äckliga människan går hon sedan förbi med en kaxig haka i vädret.

Lillith. Minst men fluffigast och har en fantastisk sångröst.

Yvetta - 80 % attityd, 20 % virvlar.

Tre små blyga men underbara grisar.

Snygga modeller.

Igår fick jag ett sånt där infall att fota marsvin igen då jag hittade den fluffiga fällen. Leo har inte fått sitt porträtt taget sedan han flyttade norrut så han fick lite tid på sig att fluffa upp sin 80-tals rockfrisyr medan jag förberedde.
Enzo är numera  van att posera så han fick vara med för att visa divan hur det ska till. Inte helt oväntat hade Leo väldigt svårt att sitta still eftersom allt skulle undersökas och smakas på. På något sätt lyckades vi och efter några fina foton firade vi med elefanter.
Jag hade inte hjärta att berätta för Leo att det börjar bli dags för en date med trimmern igen utan lät han kasta runt med det snygga håret i hemmets lugna vrå ett tag till.

Constantin och hans demonflickor fick också ställa upp framför kameran men de får ett inlägg helt för sig själva.

Leo - helt unik och fantastiskt snygg enligt sig själv.

Enzo - cool och snygg.

Ett lyckat par, så länge Leo får bestämma.

En nos mjuk som sammet.

En trött modellrumpa.

Tråkiga dagar.

Det har varit några kalla regniga dagar här som gör att all energi på något sätt rinner ur en. Som tur är har jag det bästa botemedlet, bilder från ett besök hos syster när alla marsvin njöt ute i sommarvärmen.

Slappa och varma marsvin som kan konsten att bara njuta...

Kändisar.

Nu har man äntligen trängt in matte i hörnet och krävt att få sitta vid datorn!

Vi har fått äran att husera några riktiga kändisar hos oss nu i sommar, gänget från Hudiksvall. De kom en varm sommardag och fick flytta in i hagen som matte byggt upp. När de hade gått ur sina transporter satt matte bara där, med munnen på vid gavel och pekade. Man kunde ju tro att hon aldrig sett en kändis förut som hon höll på. Jag skickade ner henne till köket för att fixa lite snittar som vi kunde äta och bjuda gästerna på medan jag presenterade mig.

                                     

Ledaren var en snygg karl som kallade sig för Antonio och han började med att berätta hur snygg han tyckte att jag var. Jag berömde honom för hans utmärkta smak med en puss och bad honom att presentera mig för sina fruar.
Först visade han mig till Maja, en skönhet i grå och vit päls som oblygt gav mig en puss på kinden när hon kom fram. Efter det var isen bruten kan man säga och vi började babbla om allt möjligt för vi hade mycket gemensamt. Tydligen var hon också bra på att hålla koll på sin matte precis som jag själv är. Vi blir avbrutna av Antonio som har gått vidare och hittat Fanny vid gallret. Han dansar för henne medan hon sliter i gallret som en riktig galning.

Jag ursäktar mig och går för att läxa upp Fanny som inte ens skulle vara med utan har forcerat mattes hinder vid grinden som hon alltid gör. Längs vägen möter jag Lucia som joggar bredvid mig längs gallret. Hon tyckte att allt var jättespännande och hennes päls såg ut att vara elektrisk på nåt sätt, hon sa att det var för att hon var upphetsad över allt det nya.

Matte kom äntligen upp med snittarna och släppte ut de andra i flocken när hon såg att Fanny rymt. När de vällde ut såg jag en till tjej som gömde sig under sängen. Hon sträckte bara sig ut för att ta en bit gurka innan hon försvann därunder igen. Lucia förklarade att det var hennes syster Klara som var för blyg för att våga hälsa.

Jag var mycket imponerad av alla saker de hade med sig hemifrån. De hade en korkrulle som Maja visade att de använde till att fixa tänderna på, ett hängmattehus som man kunde gömma sig i, en egen säng och till och med en helt egen bil som var alldeles mjuk inuti! Man inser att matte kommit lätt undan när det gäller uppiffning av vårt boende den senaste tiden men nu har jag några idéer som hon ska få tillverka.

Igår åkte våra gäster hem efter några dagar här hos oss. Jag tyckte det var alldeles för kort tid, Maja och jag hann inte prata färdigt om alla hyss vi hade gjort ens. Men vi fick väldigt fina presenter av deras matte som ni kan se här ovanför. Matte och husse fick några konstiga burkar i glas som det inte var ärtor i men matte blev jätteglad så det är nån sorts människomat tror jag att det är.  Till och med hunden fick godis men det bästa var presenten till mig, elefanter! Fast matte säger att de inte bara är till mig och att vi måste ransonera men jag vet nog hur jag ska göra för att få som jag vill...

Sommar.

Äntligen har det varit några fina dagar med sommar och värme igen! Marsvinen har fått vara ute på bete länge och svalkat magarna mot gräset i skuggan. Man får ingenting gjort i resten av trädgården när de är ute för det är lätt att fastna där och bara njuta av deras tuggande och botaniserande i det gröna. Då är det mysigare att leka med kameran så idag blir det ett inlägg med massa foton.

Våra pensionatgäster kom idag men de får ett eget inlägg, Sookie tyckte att jag var tråkig men jag har lovat henne att hon ska få presentera kändisarna så småningom.

Fanny har attityd.

Men känner ni vad gott det doftar flickor?!

Ärtplättar?

<3 Tili <3

Kembra är ganska ofarlig numera, alla är redan livrädda för henne.

Zoe, alltid i farten , mycket att göra och många att terrorisera.

Till och med Frej fastnar på bild.

Sookie, mästarinna i gräsätning. 

Yvetta är sådär lagom glad över uppmärksamheten.

Constantin har det gött. 

Vacker och lite sorglig bild på Lillith. "Jaha,ska du äta upp mig nu eller?"

Gubbarna ville inte sitta still, för mycket lycka i benen.

Demonerna och deras jägare.

Igår kom han hem, min Constantin.

Han som bott ensam en stor del av sitt 10 månader långa liv kom för att prova bo med Leo som då förlorat sin nya vän Challe. Nu gick det inte särskilt bra för dessa pojkar att bo ihop så jag fick börja om igen med nya idéer.
Han hade inte bott hos mig särskilt länge innan han fick ta en roadtrip ner till huvudstaden för att bo på Pensionat Kringelkroken och träffa en veterinär med samma namn som han själv för att förlora en del av sin manlighet men även få slippa livet i ensamhet.

Nu har han hunnit fylla 1 år och har gått från ensam och bortskänkes till respekterad flockledare. För när han kom hem igår hade han med sig 2 st små Demonflickor som ser honom som den han är, trygg och snygg. Yvetta och Lillith är två st ganska blyga tjejer men jag är säker på att de snart kommer att visa mer av sina rätta jag och då kommer ni att få läsa mer om deras äventyr med sin prins.

För mumsigt gräs vågar man mycket.

Det är dags för ännu en film med allas favoritbubbar. Sookie bestämde sig för att gå ut och hälsa på gubbarna när de bodde i hagen i stora rummet utanför marsvinsrummet. Med sin snygghet lyckades hon göra både Enzo och Leo galna så att de började tjafsa igen. Sookie var otroligt nöjd med sin prestation men jag tyckte att det var bäst att sätta upp en grind så att hon inte hade möjlighet att göra det igen.
Grinden fanns kvar sedan lillhusse var ännu mindre och är konstruerad för att hålla små människor på en sida, inte små pälsbollar med en stor passion för mat. Efter ungefär en vecka med grinden råkade Sookie liksom ploppa ut mellan gallren och efter henne kom Bella. När till och med Tjockis-Frej (han insisterar på att 98% av hans 1300 g i kroppsvikt är muskler och det lilla som är kvar är fett men i verkligheten är nog 80% muskler och 20% fett runt magen närmare sanningen) kom igenom så var det dags att överge tanken om att grinden gjorde nån nytta.
Nu har gubbarna flyttat in i sin bur så för tillfället gör det ingenting att de går ut men snart kommer vi att få fint besök av några pensionatgäster som kanske uppskattar att få träffa sina värdar men Frej är ganska så kaxig när han har ett galler som han kan kasta fula ord över.

Kolla in videon för att få se Sookies teknik genom gallret och Frejs glada hopp när de fått färska grenar att busa runt i.




bus i grenar from Lisa-Mari Törngren on Vimeo.