fredag 30 maj 2014

Tili

Min fina gamla tant har ätit sitt sista grässtrå, stängt sina ögon för sista gången, lämnat mig och sina flockmedlemmar i sorg.

Hon fick ett långt liv, nästan sju år och fyra av dom fick hon bo hos mig där hon lärde sig att prata marsvin igen. Att vara tam var inte riktigt hennes grej, det tog lång tid innan hon kunde lita på människor så pass att hon ens hämtade mat när man var i samma rum.
På hennes egna villkor kunde hon kanske kallas tam, hon lärde sig att ville man ha något extra gott så var man tvungen att gå till människan och hämta. Sedan blev det jobbigt att springa iväg varje gång, då hann de andra äta så mycket mer. Det sista året glömde hon själv bort att hon inte var tam ibland och lät mig nådigt klappa henne lite försiktigt på bläsen vid speciella tillfällen.

Det är tomt utan den vilda tanten som kunde skrika högt nog för att väcka folket i grannbyn. Det är ingen som rycker i byxbenet när det tar för lång tid att göra kligröt och de där stora ögonen som kunde titta rätt in i ens själ blundar nu för alltid.

Sov gott min Tili.

3 juli 2007 - 27 maj 2014