Nytt år ny bubb.

Ett nytt marsvin har flyttat in hos oss. Hon heter Zoe och är en nätt liten flicka med en underbar spretig frisyr och stooora bruna ögon. Hon är ca 1.5 år och har bott ensam ett tag sedan burkompisen gick bort.

Dagen hon kom var hon inte så oväntat nervös och satt från början mest i ett rör och spanade in gänget. Hon fick träffa de andra i köket som är en någorlunda neutral plats.

Snart vågade hon dock gå ut ur röret och väntade vi spänt för att se hur bråkmakarna Bella och Ellie skulle reagera. Till vår förvåning var båda snälla och luktade bara (Ellie var lite brysk men inte särskilt hotfull) på Zoe.

När hon luktat på allt och alla börjar hon skutta glatt och ser allmänt lycklig ut. Lite för lycklig tydligen för hon börjar brunsta  och uppvaktar gammelhönan Sookie med stor iver. Tanten som har legat i en avslappnad "stålmannen"-position och bara observerat sina undersåtar blir förstås upprörd.

En rolig bild trots sin mobil-kvalitet.  Bella, som är störst av tjejerna, har pressat in sig i det minsta huset hon kunde hitta. Zoe dansar upphetsat för Sookie i röret, inte särskilt uppskattat.

Som en Duracell-kanin gjorde hon entré söta Zoe och det ska bli intressant att se vilken plats hon kommer att ta när hon börjat slappna av mer. Kommer hon att använda sig av sina stora, bruna, bedjande ögon för att tigga till sig godsaker? Eller kanske blir hon en tänkare precis som Våfflan?

Strike a pose

 

 

 

 

 

Drottningen kan det där med att slappna av.

Ellie med rumpan.

Våfflan tänker mycket och länge. Förmodligen har hon svar på många av de knepiga problem som finns här i världen. Tyvärr har vi inte kommit tillräckligt långt på översättningen. 

Två marsvin samma uttryck - mindre blixtar mer äpple, tack

Blue eyed Bella.

Det gula guldet

Tänk att torrt gräs kan vara så uppskattat! Så fort det prasslas blir det masshysteri och tandvattnet rinner till.
Mysigast är det förstås att få böka sig till mitten av högen högen och plocka de godaste stråna.

Ninja är så snabb att hon blir suddig.

Solstrålen Viggo kikar fram.

Enzo är expert på att göra sig lång när han hittat nåt intressant.

Godsaker på gång.

Kanske är det kameran som luktar så gott?



Sookie placerar sig strategiskt.

Finns det mer?

Och så var de bara 10..

Tomt utan tiggarpojkarna...

Igår blev Brasse och Rasmus sålda. Det känns tomt utan deras glada tjut och upptåg i köket.

Men fick bara bra vibbar från den nya ägaren som frågade en massa frågor så hon var verkligen intresserad. Förhoppningsvis blir de lika charmade av pojkarna som vi blev och får stanna där hela livet!

Brasse och Rasmus

Brasse och Rasmus är födda i april 2010 och ungar till Ellie och Eddie. De är två charmiga ulltussar som ständigt söker kontakt. Med röster lika starka dom det bästa brandlarm ser dom till att ingen kan missa var de håller hus. De är väldigt lika varandra och gör ofta samma saker samtidigt som ett par sprättande kloner.

I buren håller Rasmus koll från huset medan Brasse spanar i hängmattan, det kan komma ju en marsvinsflicka som måste underhållas. De har full koll på när tjejerna spatserar in i köket trots att de är så högt upp att de inte syns. Speciellt nyfikna Ninja brukar reta pojkarna när hon är uttråkad.
De älskar att gå ut och utforska i lägenheten. Man behöver bara fråga: "Vill ni gå ut?", så brakar de loss och nästan flyger upp i händerna. Väl ute måste allt undersökas och snabbt tar de ett varv runt lägenheten, "inspektionsrundan" som vi kallar den.

Tyvärr måste vi leta ett nytt hem åt dem då platsen inte riktigt finns hos oss eftersom vi redan har två par med hanar i vårt hemgjorda  höghus för marsvin. Men det krävs någon som kan övertyga oss att de är rätt person då Brasse och Rasmus charmar oss med sina glada upptåg varje dag.

"Vill ni gå ut?" - WIEE, WIEE!

Viggo och Enzo

Enzo och Viggo är de mest harmoniska hanar som vi har, de är bästa vänner trots Enzos är inne i en slyngel period. De är riktiga partyprinsar och vill bara dansa hela dagen lång, med viktiga pauser för hö och andra godsaker förstås. Först måste husen ställas precis rätt så att det finns plats för gungande rumpor och vilda sprättanfall. När de får komma ut på golvet blir de som 7 veckors ungar igen och sprätter/hoppar/stegrar så länge tassarna orkar. 

Enzo ser ut som att han är gjord av svart siden förutom sin vita blixtbläs och känns precis lika mjuk. Han tycker däremot inte särskilt mycket om att bli klappad så man får passa på när man väl får tag i honom. Vid vila föredrar han att sitta i sitt älskade papprör där han sakta flyter ut.
Viggo däremot ser ut som ett marsvin gjort av mosaik och står gärna på burkanten och charmar oss med sina lockiga morrhår. Ofta får man också klappa hans päronrumpa om man börjar med att massera lite bakom nacken.

Enzo och röret, en sann kärlekshistoria.