onsdag 10 oktober 2012

Tilis överlevnadsskola.


Tili har ordet.



Människor är farliga och jag är säker på att matte snart kommer äta upp mig. Hon vill alltid hålla på försöka klappa mig och ta upp mig, det tolererar jag förstås inte utan springer snabbt iväg när jag ser hennes läbbiga händer närmar sig.
För alla andra bubbar som har samma problem som mig så har jag nu några tips åt er vad ni kan göra när hemska människan kommer med grönsaker och annat gott:



Se till att du har någon i din flock som är dum nog att gå nära matte/husse. Sedan kan du snabbt ta deras godbit som de hämtat och tryggt sätta dig i din pall.




Var inte rädd att utnyttja dina flockmedlemmars misstag. Människorna är lätt att distrahera med rumpor, rösten eller genom att visa lite ben. Medan människan är upptagen kan du snabbt hämta det du behöver.




Det är en fördel att kunna ha rumpan skyddad, jag är säker på att matte inte får tag i mig då, se därför till att du kan göra dig riktigt lång genom att sträcka dig efter det som människan lägger i buren. Samtidigt ska man spärra utt ögonen ordentligt för att kunna se eventuella varningstecken på händer som närmar sig.




Nu har du säkert lärt dig massor av nya  tekniker för att garantera att du inte blir kladdad på. Jag har sett hur vissa i flocken låter sig klappas av människor och det ser inte bra ut när frisyren blir helt pajad, dessutom luktar de så konstigt efteråt.. Ibland brukar matte plocka upp dem också och när de försvinner upp i luften tror jag varje gång att de blir uppätna. Men än så länge har alla lämnats tillbaka igen med rufsiga pälsar, kanske hon bara luktar på oss för att se när vi blir lagom mogna att äta?



//Tili

1 kommentar:

  1. Stackars Tili, vad jobbigt det måste vara med dessa oförstående tvåbeningar. Men de fattar inte hur jobbigt det är att fixa pälsen när de har kladdat. De har ju bara en liten tufs på huvudet själva. Ganska fult faktiskt... Men det finns ju stackars marsvin som de har avlat fram med sammma tokiga utseende. Nakna förutom en liten tufs på huvudet.

    Ja, ja du får fortsätta försöka få dem att fatta. En dag kanske...

    SvaraRadera