En ny medlem

När Enzo blev ensam igen tog det tid innan jag hittade en kompis som kunde funka bra ihop med en stilig medelålders man. På sidan Blocket som i vanliga fall brukar vara full av marsvin som söker nytt boende fanns det ingen som passade då det bara fanns färdiga par eller ensamma killar runt 6 månaders ålder, en ålder som innebär att de förmodligen är fulla av hormoner och lite svårare att para ihop med någon förutom en marsvinsunge eller en hona efter kastrering.

Under tiden som jag sökte började Enzo bli mer dämpad och rädd. Hans glada tjut hördes inte som förut och han såg spöken lite överallt, när det inte finns någon kompis som kan hjälpa till att spana efter faror blir det svårt att slappna av.
Jag lät honom träffa en tjej under bevakade möten och såg hur han började leva upp direkt! De korta mötena fick Enzo att bli mer som sig själv igen och gav mig lite mer tid att leta efter en sambo.

Till slut efter mer än en månads letande hittade jag en annons på en ensam marsvinskille bara några kilometer från där vi bor. Ägaren var en ung tonårstjej som enligt pappan tröttnat och fått andra intressen...
Marsvinet hade bott med en kompis förut men de ska ha bråkat så pass mycket att den ena dött, förmodligen av stressen. Pappan tyckte att det var en risk att sätta ihop han med en annan hane men jag försäkrade att jag skulle göra mitt bästa för att båda skulle må bra och passade de inte ihop fick jag börja om igen med nya idéer.
Marsvinet fick följa med mig till sitt nya hem och fick även byta namn till Gimli.

Japp, han är så här söt på riktigt, lilla Gimli.

Gimli fick sin päls klippt och badad innan det var dags att flytta ihop med Enzo i en stor hage på neutral mark. I hagen gick det mycket bättre än vad jag kunde ha hoppats på, Gimli visade inga aggressiva beteenden mot sin nya kompis!
 Självklart behövde de komma överens om vem som var ledaren innan de kunde lugna ner sig men redan dagen efter var det löst och de satt gärna nära varandra. Gimli sökte skydd hos Enzo när han blev osäker och Enzo njöt av att få vara en trygg ledare åt sin nya kompis.

Nu är de ett stabilt par och den enda som är lite hormonell är Enzo men Gimli hanterar honom bra och låter gubben leda. Gimli är lycklig över att få en riktig kompis och Enzo är sitt vanliga charmiga jag igen när han har någon att ta hand om.

Leo

Leo

Januari 2009 - 30 november 2013 

Vila i frid snyggaste Leo. <3  

Höstpojkar

En alldeles för lång tid har gått utan att det har hänt något här på bloggen. Gänget har fotograferas i riktiga höstiga miljöer för länge sedan men varken tid eller ork har funnits för att visa upp dom här.
Nu är det dags och först ut är gubbarna Enzo och Leo. Herr Leo hade som vanligt lite svårt att dela med sig av rampljuset, hans ego är stort precis som hans hår....

En mörk dag i september.

Människan tyckte jag var lite långhårig och grinig.

Jag tyckte hon var en oförskämd slyngel och kastade lite med min snygga lugg för att hon skulle fatta.
Men hon plockade upp mig och körde igång sin maskin som klipper bort min snygghet. Mot min vilja blev jag sedan nedrakad till bara underkläderna utan att kunna göra nåt förutom att högt klaga om dagens ungdom..

Det hände för några veckor sedan men jag har inte orkat prata om det förrän nu. Bara kolla in bilderna nedanför så förstår ni..

// Leo

Titta vad hon har gjort!

Det här är min sura blick.

Muta!? Vid en kris som den här funkar inte ens elefanter!

Ja kanske en liten bit då, men jag kommer stirra på dig argt!

Änglar och demoner.

Trion med sångrösterna har också fått vara modeller på filten men lite jobbigt var det allt för dom även om Constantin fick vara tryggheten när den hemska människan for runt och fotade.
Han lyckas på något sätt vara jättetuff och superfjantig på samma gång och han påminner mycket om hur Enzo var förut.
Enzo som nu är tryggheten själv och sitter lugnt kvar och myser när man klappar. Om det beror på ålder, buren eller sin förra partner Viggo kan jag inte vara säker på men i vilket fall så är han numera cool med stort C.

Constantin hämtar numera mat från handen och Lillith som är lite av en gourmet lärde sig snabbt att om Constantin vågar hämta så vågar hon. Hon gör sig så lång som möjligt och ser till att rumpan är i tryggt förvar men hon hämtar själv från hemska handen.
Yvetta vägrar fortfarande utan går fräckt fram till Lillith som inte vågar säga ifrån och tar det goda från henne istället. Med en föraktfull blick på den äckliga människan går hon sedan förbi med en kaxig haka i vädret.

Lillith. Minst men fluffigast och har en fantastisk sångröst.

Yvetta - 80 % attityd, 20 % virvlar.

Tre små blyga men underbara grisar.

Snygga modeller.

Igår fick jag ett sånt där infall att fota marsvin igen då jag hittade den fluffiga fällen. Leo har inte fått sitt porträtt taget sedan han flyttade norrut så han fick lite tid på sig att fluffa upp sin 80-tals rockfrisyr medan jag förberedde.
Enzo är numera  van att posera så han fick vara med för att visa divan hur det ska till. Inte helt oväntat hade Leo väldigt svårt att sitta still eftersom allt skulle undersökas och smakas på. På något sätt lyckades vi och efter några fina foton firade vi med elefanter.
Jag hade inte hjärta att berätta för Leo att det börjar bli dags för en date med trimmern igen utan lät han kasta runt med det snygga håret i hemmets lugna vrå ett tag till.

Constantin och hans demonflickor fick också ställa upp framför kameran men de får ett inlägg helt för sig själva.

Leo - helt unik och fantastiskt snygg enligt sig själv.

Enzo - cool och snygg.

Ett lyckat par, så länge Leo får bestämma.

En nos mjuk som sammet.

En trött modellrumpa.

Tråkiga dagar.

Det har varit några kalla regniga dagar här som gör att all energi på något sätt rinner ur en. Som tur är har jag det bästa botemedlet, bilder från ett besök hos syster när alla marsvin njöt ute i sommarvärmen.

Slappa och varma marsvin som kan konsten att bara njuta...