Enzo och Viggo 2 år!

Idag fyller grabbarna 2 år och hela gänget blev bjudna på extra mycket godsaker.
Enzo och Viggo är fortfarande fulla av bus och har inga planer på att lugna ner sig. Ja, kanske en liten stund efter ett rejält mål mat..

Larmet går.

Systers marsvinsgäng har flyttat hem nu i veckan och helt plötsligt blev det så tomt när halva styrkan av skrikande bubbar försvann. Det tar ett tag att vänja av sig när det är dags för grönsaksgivan också, till Sookies stora förtjusning.
Viggo har lärt sig skrika, det är lite hest fortfarande men mycket högre än vad han gjort förut. Så pass högt att det skär i öronen, han lyckas till och med överösta Tili som skulle kunna vikariera som signal åt brandbilar ifall de nån gång blir utslitna.

Gubbarna Teddy och Challe njöt stort av sina golvtider och tyckte att det var väldigt spännande med alla saker som fanns i rummet intill, inklusive buren med en dansande Enzo som underhållning: 

13 hungriga bubbar

Inspirationen flödar just nu och ger mig energi till en massa saker som annars inte blir gjorda eller inte orkas med. Tavlor hängs upp, fönster blir målade, bloggen blir uppdaterad och fluffiga tygkuber sys till marsvinen, något som Ellie uppskattar.
Jag spanade på Kringelikrokarnas blogg och bestämde mig för att prova göra en själv trots att min symaskin verkar vara besatt av något extra ondskefullt och därför kan fungera hur bra som helst ett tag för att sedan vägra att ens sy en enkel raksöm. Som vanligt när jag kommer på något ska det göras på en gång även om inte allt finns hemma, därför slaktade jag ett billigt täcke från Ikea för att använda istället för vadd. Med hjälp av lite vliselin så håller det sig ändå relativt stabilt.
Ellie, Våfflan och Ninja fick äran av prova den första som blev klar och en matchande rulle följde med på köpet.

Ellie mys.

Inspirationen räcker även till att klippa ihop en massa filmsnuttar, denna blev lite lång trots att jag tog bort 10 minuter.
Denna film är baserad på en verklig händelse..

Pudlar och hockeyfrillor

Det var dags för pälsklippning igen och man kunde höra galopperande småfötter som sökte ett gömställe när klippmaskinen åkte fram. En trotsig Zoe skrek från sin hemliga plats:
"Glöm att jag tänker klippa mig! Jag har sparat ut det länge och vill inte se ut som en tönt igen!"
Men klippt blev det och frisyren påminner lite om en hockeyfrilla till Zoes stora besvikelse.

Zoe före.

Zoe efter.

Ellie och Våfflan försökte göra sig osynliga med en distraherande Ninja som hemligt vapen. Våfflan var först ut och precis som Sookie har hon en stark personlighet. Hon låter alla få veta att hon är utsatt för mycket grova övergrepp när mameluckerna ska klippas. En dam i hennes ålder förtjänar respekt, inte ett överfall med en brutal klippmaskin. Hennes frisyr blev mer åt "klippt pudel" hållet.

Våfflan före.

Våfflan efter.

Ellie är den lugnaste att klippa då hon bara sitter där from som ett lamm men hennes regelbundna suckar är så kraftiga att hårtussarna lättar. Hon ser fortfarande ut som Tina Turner men lite mer.. naken.

Ellie före.

Ellie efter.

Viggo den snälle.

 Jag har en öppen bur till mina marsvin i två våningar och ingen brydde sig från början om att det inte var något galler utan stod bara och hängde på kanten då det var dags för grönsaker.

Sedan kom Tili. Hon är den mest misstänksamma bubben som jag någonsin träffat och från början trodde hon varje gång jag kom in i marsvinsrummet att jag var ett utsvultet rovdjur som bara var ute efter att fånga henne. Därför lärde hon sig snabbt att hon kunde hoppa ur buren och rusa under nåt säkert ställe utanför så fort jag kom in.
Nu däremot stannar hon kvar i buren när jag kommer och tar till och med emot generösa ätbara gåvor från min hand med ett som kroppsspråk som säger: "Jag tar emot det här men så fort du gör nåt misstänksamt/rör dig/släpper taget så sticker jag!"

Enzo - Mr. November

Tili lärde ut till de andra tjejerna hur man kunde rymma och alla satt mitt på golvet en dag då jag kom hem trots att deras grind var helt stängd. Några kompostgaller inköptes och löste problemet tillräckligt för att Viggo och Enzo skulle kunna gå ut utan att behöva försvara sig mot Sookie som kräver att få veta vad de gör på hennes revir utan en inbjudan.

Viggo den snälle

Det här funkade jättebra länge och jag kompletterade med insynsskydd bestående av filtar för att Enzo inte skulle flörta ihjäl sig. Men igår lyckades Viggo ta sig in hos tjejerna under de ca 5 minuter som jag inte var i rummet. Jag tror att Viggo lyckades välta gallret med hjälp av Enzo och hans tvångstankar (inget får stå mot en vägg, en lång historia) som hade flyttat på en transportbur bredvid gallret. Där satt alltså Viggo mitt i smeten av snygga brudar och allt han gjorde var att tigga efter godsaker när jag kom in. Han smälte in fint i gruppen och ingen verkade ha några som helst invändningar mot att ha en främmande karl i buren. Men Sookie hade brunstat på morgonen så trots att det var ett riktigt "Kodak-moment" så plockade jag snabbt upp en förvånad men villig Viggo. Jag är både förvirrad och fascinerad av den så lugna Viggo som inte verkar bry sig om tjejer som marsvinsherrar oftast gör. Han har verkligen en möjlighet att passa som flockledare om det nån gång skulle vara så att han och Enzo inte längre skulle komma överens.

Golvtid.

Blocket är en mycket farlig och beroendeframkallande sida för den som är svag för marsvin eller djur överhuvudtaget. Det var där vi hittade Sookie, Bella och senare även Tili. Det är så många som söker nytt hem pga av en massa olika anledningar och alla annonser är inte direkt seriösa. Därför är det riktigt svårt att stå emot, de ska ju bo hos mig och leva lyckliga i alla sina dagar. I verkligheten funkar det inte att tänka så och jag får en påminnelse om det nu när det finns 13 partysugna bubbar här som alla kräver sin tid, vissa mer än andra.

Nog med det seriösa, dags för lite härliga bilder från golvtiden:

Minnen

Igår var en dag för att minnas och le när man tänker tillbaka på de som inte längre finns kvar. När man åker förbi en kyrkogård på Alla Helgons dag ser man många ljus som är tända för de saknade.
När Eddie dog i våras hade även en vän gått bort nyligen. Vännens begravning blev därför också en sorts begravning för Eddie, han skulle regera marsvinsflocken i alla sina dagar men fick istället gå vidare tidigare än beräknat. 
Ninja var den som det märktes mest på att de saknade honom. Hon letade frustrerat och otroligt rastlöst efter nåt att göra då hennes karl inte längre fanns där för att leda expeditioner till alla lägenhetens vrår. Rastlös är hon fortfarande söta lilla Ninja men frustrationen verkar har gett med sig lite nu.
 

Frugan och jag.

Sweet Ellie

Igår var en speciell dag, lilla Ellie fyllde nämligen 2 år!

Liten är ett ord som man kopplar ihop med henne, allt är nämligen litet från den lilla kroppen till de små "plopparna" hon lämnar efter sig. Fast det finns en sak som är stort, hennes mjuka och fluffiga päls som kan göra till och med Tina Turner a lá 80-tal sjuk av avundsjuka.

Ellie

Jag har fått äran att vara marsvinsvakt åt syster i lite mer än 2 veckor medan hon är bortrest. Så nu sitter det 13 st bubbar i vårat marsvinsrum. Det är lite svårt att koncentrera sig därinne. Det är så många att titta, klappa och pussa på att man helt glömmer bort tiden. Paradiset alltså...