3:e juli

Den 3:e juli för två år sedan hämtade jag en livrädd marsvinstjej som då bodde ensam i ett stall. Hon kallades av sin förra ägare för Tili, som ska komma ifrån en bokserie som hon läst och betyder "Vacker blomma".
Namnet fick hon behålla för det var helt rätt för henne. Hon var mer vild än tam men framförallt vacker som en gallopperande vildhäst vid vatten.Nån gång bodde hon med en kompis men hur hon skulle kommunicera med andra marsvin hade hon glömt bort.
Det tog ett halvår innan hon slutade att hoppa ur buren och gömma sig så långt bort som möjligt från mig, den hemska människan, och vid det laget kunde hon också spåket bättre.


Igår på sin beräknade femårsdag fick hon åka in till veterinären eftersom hon hade ont och inte mådde speciellt bra. Hon åt glatt Critical Care hela tiden utan att behöva tvinga henne så hoppet fanns där att hon skulle klara sig fint trots sin ålder.
Veterinären kunde hjälpa henne att få ut en stor urinsten den naturliga vägen och när man ser den förstår man inte hur hon har kunnat gå runt med den i blåsan utan att klaga högt.




Det här gör ont, 5mm lång och ca 3mm bred.

Via röntgen kunde veterinären se att det fanns en liten sten kvar i blåsan men inte alls i samma storlek som den stora. Med lite behandlig med tyska örtpreparat hoppas jag att hon slipper även den lilla så småningom. Vill du veta mer om alternativa behandlingar av urinstenar hos marsvin titta på Annas sida här.

Födelsedagsbarnet firade med att äta hungrigt av Critical Care och lyxig kligröt innan hon fick dra sig tillbaka i egen bur inbäddad i hö och gräs. Trött men nöjd verkade hon tycka att mattes blöta pussar var ett onödigt ont.
Matte var bara glad att få dela flera dagar med sin fega lilla vackra blomma.




Critical Care är gott och livsnödvändigt när man är sjuk

Viggo

Det fattas en marsvinsman hos mig.

Han finns inte längre där på morgonen och hänger över burkanten med sitt liv som insats bara för att få vara först fram och bli klappad. Alltid har han funnits där med sitt hesa skrik och sin mjuka päronrumpa för att få kontakt med mig och resten av världen.
Det fanns inte mycket som stoppade honom när han var ute på sina äventyr, hela världen var hans att utforska och med Enzo vid sin sida klarade han av allt.

Tack min vän för att du tog hand om Enzo och såg till att han också vågade lita på mig, jag lovar att jag ska ta hand om honom åt dig.

Sov gott min lilla clown.

Modell

Ja då är är man officiellt en modell. Matte fotade mig ute på sommarjobbet en dag och pratade om nån tävling. Jag lyssnade inte särskilt noga eftersom jag hade fullt upp med att klippa gräset men poserade lite snyggt med några statister.
När jag frågade efter betalningen för jobbet sa hon att man fick ett presentkort bara.
Va? Ärtplättar då? Hur kan man kalla det ett riktigt modelljobb och sedan ge en papper som betalning? Nää matte, mig lurar man inte så lätt.
Här är i alla fall bilden:

Annars flyter det på bra med jobb och allt, matte säger att vi fick börja ovanligt tidigt på sommarjobbet eftersom det var så varmt redan i maj. Tidigt tycker jag inte direkt att det var, jag har ju längtat efter det hela långa vintern! Men hon är ju bara en människa matte, man kan inte ha så höga krav på dom så länge de sköter sina jobb.

// Sookie

Challe

Challe 

15/4 2008 - 8/5 2013

Challe har kort efter att han förlorat sin livskamrat Teddy och fått en ny kompis i Leo (före detta Lewis) , lämnat oss.
Lugna Challe som trivdes ute på golvet där han fick undersöka allt och leda expeditioner till spännande platser är saknad av både av människor och marsvin. Nu finns han där ingen smärta existerar och alla snälla marsvin hamnar, med bästa kompisar och obegränsat med ljuva gröna gräsängar. Kanske snälla mattar och hussar får komma dit också, bara man lämnar gräsklipparen bakom sig.

Filmdags

Den behöver inte så mycket introduktion, filmen om årets första gräs. Sookie blev lite galen och försökte krypa in i 2 liters påsen med gräset men 2 liter var inte nog för att 5 liter hårtuss skulle få plats.
Upprört tyckte hon att jag skulle ta en större påse nästa gång som bara hon får sitta i och en sån där liten sak till de andra, mindre viktiga.

Plötsligt händer det.

Vi vill tacka myrorna för denna gåva!

Idag tog jag en runda runt ägorna för att kolla in vårens framsteg. Vi har en hel del snö kvar på den skuggigare delen av tomten men marken har även kommit fram mycket så några gröna strån börjar synas. Men jackpotten fanns vid en av alla myrstackarna, en rejäl näve kunde plockas bara där och det är ganska lyxigt när man bor i den norra delen av landet!

Kembra före med bara luggen trimmad.

Detta blev en perfekt muta för mina små långhåriga flickor eftersom det var dags för en rejäl vårklippning. Vis av förra gångens kamp med drottningens ljuva lockar beväpnade jag mig med trimmer, sax och ett j*vla tålamod när jag började med Kembra. Inte helt oväntat fick jag kämpa med henne längst då hon blir helt vild och irriterat försöker trycka ner mig med fula ord och sparkar. Inte blir hon på bättre humör när jag gapskrattar åt hennes försök att mörda både trimmern och saxen.

Kembra efter med mord i blicken och lite päls kvar.

Efter Kembra känner man att man klarar av vad som helst, åtminstone inom trimnings området.
Både Zoe och Fanny var ganska lugna, Zoe suckade som vanligt och slickade hela handen blöt när det blev lite jobbigt på de där intima området, ni vet...
Fanny har förmodligen aldrig blivit riktigt klippt nån gång men hon tog det bra lilla krulltotten. Hon har en underbar frisyr med sina lockar men hennes päls var så tät att det inte gick att  klippa ända ner som jag brukar göra på de andra. Istället fick jag använda mig av saxen och klippa ner rejält så att hon får lufta hårbotten lite hon också.
Nästa gång de ska plågas blir mitt i sommaren nån gång då det är som varmast, nu hinner pälsen växa ut till betessläppet som brukar bli nån gång i juni om sommaren har kommit igång.

Fanny sitter snällt men med oro i blicken.

Efteråt var det inte så farligt...

...speciellt inte när man får så här fina mutor.

 

Zoe före, jag vet nog vad som är på gång..

Efteråt är det ganska skönt och luftigt.

Självklart fick de andra smakprov av årets första gräs också, det filmades lite flummigt med telefonen och kommer att läggas upp snart.
Nu skriks det förhoppningsfullt så fort ytterdörren öppnas men än dröjer det innan några större mängder kan serveras.

Sookie dammsuger noga..

Trebenta Sookie

I går kväll mötte Sookie mig vid grönsakdsags på tre ben med en tapper min. När jag plockade upp henne skrek hon av smärta och jag såg att högra tassen fram var svullen. Genast börjar man fundera på brutet ben,  jourtider, barnvakt osv innan tanten tar en tillbaka till nuet med ett rejält nyp i fingrarna; " Hallåå?! Ge mig maten nån gång då!"
Jag ger henne godsaker i famnen för att jag vill se att hon äter ordentligt men hon åt precis som vanligt med god aptit så det var ingen fara för henne att vänta tills veterinärstation öppnade dagen efter.
Den ena delen av buren fick stängas av med galler för att inte Sookie skulle behöva stå ut med ev. mobbing från medlemmar av flocken. Inte särskilt populärt från Fannys sida, den delen av buren är hennes favorit och dessutom är hon så otroligt nyfiken att det inte tog många sekunder innan hon försöker sig på att äta sig igenom till andra sidan. Ett fleeceinklätt galler senare fick även hon ge upp för natten.

Mutter..klämma på en dam sådär...

Idag åkte vi i tid till öppning men inte helt oväntat fanns det inga vanliga tider, fast en jourveterinär fanns på plats som vi kunde vänta på att få träffa. Vår veterinär var en kille som vi inte träffat förut och han kunde ganska snabbt konstatera att foten måste röntgas, inte snabbt nog för Sookie som skrek flera gånger innan han var klar. Han hade bara tur att hon är en dam med lite klass annars hade hon nog bitit honom utan att tveka. Nu var det jag som fick stå ut med lite sura nyp trots att jag mutade henne med sallad..

När han kommer tillbaka ska jag minsan...zzzzz

Röntgen visade inte några skador på skelettet, istället verkar hon ha nån sort infektion i tassen som behöver behandlas. Så nu kommer hon att få gå ett tag i egen bur men med besök från Fanny ibland eftersom hon är snäll och Sookie tycker om henne. Hur länge vet jag inte riktigt men hon måste få vila tassen lite innan hon är redo för riktigt flockliv igen och hon ska medicineras i några dagar.

Bekymrad make.

Ursäkta, kan du öppna lite bara?

Vi har ju köpt krya på dig blommor åt dig

Ja, alltså vi kunde inte vänta riktigt, men varsågod!

Bra med kompisar som kommer över på en fika.

Slappa lite i höet. 

Snart hoppas jag att hon är sig själv igen med samma fart som vanligt och springer i vägen med livet som insats när det ska delas ut grönsaker. Husse hade dock fräckheten att fråga hur gamla marsvin blir egentligen och om hon egentligen var värd att lägga ner massa pengar på!
För det första har några av våra marsvin blivit 7-8 år gamla, för det andra är hon bara 4 år och för det tredje är hon ovärderlig. När hon inte längre vill leva kan man börja fundera men innan dess kommer jag att göra allt för att hon ska ha det bra precis som resten av flocken.