Gräsparty

Eftersom det regnet inte vill ge upp utan fortsätter att ösa ner så får helt enkelt gräset komma in istället. Jag hittade riktigt långt gräs med härliga vippor som fick bli en enkel koja ovanpå husen. Väldigt populärt att springa runt under, slita i och plocka ur de goda fröna som riktiga finsmakare.

Orsaken till den här festen var att Tili hunnit fylla 4 år i början av juli. På ett år har hon utvecklats mycket, från att vara en livrädd varelse som inte kunde språket så bra har hon nu blivit ett mycket lyckligt marsvin som nyfiket (med ett öga på den farliga människan) undersöker allt och till och med äter ur handen. Hon kommer aldrig att bli sådär tam som Sookie är men vad gör väl det när man får se henne sprätta som en riktig ungdom när lyckan måste få komma ut.

Tili, numera lite mer tant men fortfarande en ungdom.

Betesbomb.

Betet fortsätter och nu har jag byggt ihop några pallkragar för att tjejerna ska få lite mer plats när de är ute och förhoppningsvis betyder det mindre tjafs. Bella är snabba att ge tjuvnyp när det är trångt men nu var de ganska harmoniska, då det inte finns nåt tak är det bäst att man håller ihop.
Sookie och Viggo är tryggast som vanligt och båda hänger på dörren när man närmar sig gräset. Sookie rusar ut och börjar genast äta på den plats hon landar. Sedan är det koncentrerat malande med några mikropauser för att vila lite och hålla koll på undersåtarna.
Viggo är också snabb ut och vaggar runt en liten stund innan även han hugger in. Ofta kommer han fram mot gallret när man är i närheten som för att kolla vad man gör och kanske få nåt extra gott.
Mycket bilder blev det så ni får stå ut med  en bildbomb idag.

Ska det vara nån muta det här eller?

Kampen om klövern.



                                                          

                                



Kan du flytta på buren? Jag når inte riktigt..



Som en panter smyger han runt, med äventyr i sinnet.



                                    

Goa Viggo tar det lugnt.



Lite otäkt men det luktar så underbart!



Det finns inte så mycket som skrämmer drottningen
 när det finns gräs som måste ätas upp.



  



Ny säsong, ny frisyr.

Zoe har gått till den hemska frisören igen. Varje gång är det en pärs men när det till slut är klart så ser hon ganska så nöjd ut över att klarat sig utan att bli uppäten den här gången också. Det blir en massa putsande och kammande innan det går att lugna ner sig med en tuss hö..

Långhårig, fluffig och alldeles underbar...

Korthårig, inte så fluffig men fortfarande alldeles underbar...

Matte fyndar.

Snart är det redan slut på juni månad. Det har varit ganska bra betesväder och bubbarna har fått gå ut varje dag det varit möjligt även om det bara var för nån timme. Sällan ser de så nöjda ut som när de får smyga runt i gräset och äta så mycket de bara orkar tills de lägger sig ner en liten stund, bara för att börja om igen.

Igår var det däremot kallt, blåsigt och åska i luften så då var det bara att ge sig ut i trädgården för att göra gänget lyckliga igen. En påse med det bästa budskapet för en marsvinsägare; en  påse proppfull med gräs, helt gratis. Det måste väl ändå vara ett fynd?

Påsen säger allt.

Betespremiär 2012

Äntligen är det sommar och bubbarna har fått inviga gräsmattan i helgen. Inte helt oväntat så tyckte de att det var jättespännande, förutom de två undantagen Tili och Zoe som behövde lite mer tid på sig. De satt kvar länge i transportburen och lyssnade på de hemska ljudet av sommaren men till slut vågade de sig ut i grönskan.



Äntligen bete from Lisa-Mari Törngren on Vimeo.



Det blev inte så många lyckoskutt som jag hoppades på men i deras ögon och lätta steg fanns glädjen över att få springa på den mjuka marken igen. Speciellt Bella kände friheten, såpass att hon inte tyckte att deras hage som är ihopslängd på en halvtimme var nog för henne. Hon undersökte noga alla delar av hagen och man kunde se hur hon beräknade svaga punkter och väntade på rätt tillfälle...

Snart är sommaren här!

Äntligen börjar det bli grönt på gräsmattan och i träden. Bubbarna har snabbt vant sig vid att få gräs varje dag och nu börjar de få en rejäl hög som till och med Tili, även kallad "Mistluren" eller "Brandlarmet", är nöjd med.

Grönskan kommer..

Det börjar bli dags för att bygga en säker betesbur för tjejerna, förra årets paviljong var bra i storlek men när den skulle flyttas till nya betesmarker krävdes det att ett helt kompani hjälpte till.

Paviljongen då det begav sig.

Det finns även alldeles för många faror här ute i skogen för att pälsbollarna från Sydamerika ska kunna beta säkert i den. Någon sorts rovfågel patrullerar luften, räven spatserar förbi rätt så ofta och grannens ouppfostrade hundar springer gärna förbi.
Men värmen verkar dröja än så jag har lite tid på mig innan Sookie kräver betestid...

Ha´ ru´ nåt eller?

Lycka i marsvinsform.

Gräs!

Det kanske är ett tecken på att man pratar för mycket om sina marsvin när ens arbetskamrat plockar och tar med sig gräs till jobbet.
Eller så betyder det att man har turen att lära känna en riktig djurvän som vet hur lite som krävs för att göra en riktigt tråkig måndag till en fest.
I vilket fall betyder det att man får känna sig som världens bästa matte (citat från Sookie mellan tuggorna) fast att det inte finns gräs att plocka hemma än.

Sonen tog det här kortet på mig och en galen Viggo som tigger allt han orkar. Riktigt bra komponerat speciellt med tanke på att han är 5 år!